Hejje.. nu var de ett bra tag sen det skrevs något i denna blogg  .

Hundarna mår bara bra, dom är hemma och myser med husse på dagarna medans jag jobbar, ja han har gjort gastric bypass opration så han är sjukskriven nu.

Vi nya planer inför hösten / våren finns men avslöjar inget ännu 

MT test avklarad på Celine o hon blev godkänd med 474 poäng * mycket stolt över henne* 

Nu har röntgen satt igång och 2 av 8 hundar är röntgad. Angel *alias Allie* fick tyvärr D höft och en 1:a på armbågen, men inte sörjer vi för de för vi har ju samma tornado iallafall  . Rocky fick B höft och UA på armbågarna, Lilla Britney ska in på röntgen så fort som möjligt för hon fick inte röntgas när vi hade tiden för hon fick nå knas med magen så hon va som en öppen vattenkran natten innan röntgen. 

Dessa 3 tjejer har fått testa på viltspår, och jag må då säga att dom gjorde ett kalas bra jobb trots 2 snäva vinklar istället för 1 vinkel samt att de va dy blött i skogen på vissa ställen och mycke sly, men inget stoppar dessa rottisar  .

Ne nu är de dax att göra nå annat än att blogga... 

Har ju glömt att lägga ut Mh resultat på Angel * Allie* Mh gjordes 2011-07-23 på Njurunda brukshundsklubb.

1a kontakt: 4
1b kontakt: 3
1c kontakt: 2
2a lek1 :5
2b lek1 :4
2c lek1 :4
3a förföljande: 4 och 4
3b dripande: 2 och 3
4 aktivitet: 4
5a avst.lek : 3
5b avst.lek : 2 
5c avst.lek : 1
5d avstlek : 1
5e avst.lek : 1
6a överraskn. : 5
6b överraskn: 2
6c överraskn : 1
6d överraskn: 3
6e överraskn: 2
7a ljudkänsl. :1
7b ljudkänsl. : 5
7c ljudkänsl. : 1
7d ljudkänsl. : 1
8a spöken: 4
8b spöken: 4
8c spöken: 5
8d spöken: 2
8e spöken: 3
9a lek2 : 4
9b lek2 : 4
10 skott: 1

Känd mental status fick hon.

Tyvärr så fick jag avbryta på Britney för hon va så rädd men de kan ju bero på att hon skulle börja löpa men vi kommer att göra om detta på henne nästa sommar.

Celine har nu gjort MT test idag på Skellefteå brukshundsklubb och här kommer hennes resultat.

Samarbete Förare: 4

Samarbete Testledare: 5

Gripa ta tag 5m: 4

Gripa ta tag 40m: 4

Gripa hålla 5m: 4

Gripa hålla 40m: 4

Gripa slita dra 5m: 3

Gripa slita dra 40m: 3

Förföljande: 5

Förföljande gripande: 2

Uthållighet: 4

Social självsäkerhet: 5

Social nyfikenhet: 4

Socialt samspel: 1

Handlingsförmåga: 4

Anpassniongsförmåga: 5

Koncentration: 4

Avreaktion: 5

Rädsla: 4

Aggresivitet: 5

Nyfikenhet: 3

Skott: 5

Godkänt mentaltest med 474 poäng av max 600 poäng

Hej på er.. Längesen denna blogg blev uppdaterad  .

Mycke har hänt sen sist,

Vi har nu börjat träffa Celine´s valpar, För ett tag sen hade vi Milo " Amiral " på besök i 4 dagar vilken gick jättebra, han är stor o fin lill killen. Vi har även hunnit med en utställning i Timrå den 26 februari där fick Britney Very good ( 2:a enligt dom gamla reglerna ).

Nu i Lördags va vi på utställning med Britney i Ö-vik där hon också fick Very good för hon va så valpig   men inte gör de mig nåt jag har ju samma lilla mys troll ändå   .

I torsdags kom min syster och Celine´s valp Hero till oss och de funkar kalas bra med alla hundarna tillsammans, I lördags hämtade vi Angel som nu har flyttat tillbaka hem till oss, ja de är sant, jag har min Angel hemma igen   jag har saknat denna hund så mycke så ni kan inte tro, och allt gick bra med Celine o Angel när vi kom hem, Angel blev lycklig att träffa sin mamma dom pussades väldigt mycke  . Så nu har vi 4 hundar här hemma de är väl så de ska vara  . 

Ja idag blir ju valparna 11 månader GRATTIS till dom alla, ja jisses vad tiden går fort.. Bara i månad kvar tills dom blir 1 år.

Har MH och valpträff till sommaren vilket jag ser fram emot kan jag lova, ska bli roligt att träffa valpisarna igen.

Ska ta lite kort på hundarna idag ( hoppas de blir nå bra kort ). Lägger ut bilder senare.

Nej nu är de golvvård som gäller dom se inge roliga ut kan jag lova, men nåt man får räkna med när man har hundar  .

Ha de så länge tills jag uppdaterar igen     

Lite lördagsbus med hundarna o deras kompisar.. förra helgen va de dax för lite bus o korv grillning.. hundarna busa o lekte så de stod härliga till... men istället för lördags godis så grillade vi korv o hundarna fick busa o gräva i snön ... Ja alla hundar va jätte trötta efter allt bus, ja dom va även ganska blöta vill jag lova, men huvudsaken att dom hade de roligt.

Celine o Britney fick även träffa en ny kompis, en schäfer hane på snart 11 år och dom lekte bra tillsammans.

Min mammas älskade Imanlord´s Breda "Nowa" har den 9/2 -2011 kl: 14:30 fått somnat in hon skulle ha fyllt 10 år den 23 Februari.

Vila i frid Nowa nu kan du leka som du vill utan smärta med alla hundarna i Nangiala. Hos oss finns du alltid kvar i våra hjärtan. Du är älskad och saknad av oss alla.

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Hon springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hennes ben bär henne fortare och fortare.
Hon har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

Hej på er.. har inte blivit så mycke bloggande på ett tag, men har haft fullt upp med annat...

Men annars är allt bara bra, Britney har just avslutat sitt första löp, och nu ska vi börja träna inför utställning o lite lydnad med henne, annras är hon en livlig tornado som vet vad hon vill   .

Celine hon är allt också bara bra med, hon bara är med hon men ibland tror hon att hon är en liten valp och gör sina bus   .

Håller på att planera in en valpträff samt MH till sommaren, kommer att ta MH  samtidigt som valpträffen. Ja dessa valpar är snart 9 månader , tiden går ju så fort.

Nu den 26/2 ska vi på utställning med Britney i Timrå, Hero kommer också vara med på den, ja de blir årets första utställning, sen har vi paus tills i April men sen sätter allt i gång och vi ska åka runt halva sverige på utställningar, ska hinna med o köra spår på Britney också.

Nej nu är det dax att utfodra hundarna.. Ha de bäst

Hur kunde du??
När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade: "Hur kunde du?" - men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.

Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.
Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.

Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.

Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken."

När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt- och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.

Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara "Ja" och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.

Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj.

Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa:"Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne." Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek: "Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!" Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också.

Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa: "Hur kunde du?"

Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. "Kärlekens fånge" hade nu nått slutet.

Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: "Hur kunde du?"

Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa "Jag är så ledsen." Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: "Hur kunde du?" inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.

Av ©Jim Willis, 2001